Ja nu har ja inte skrivit här på bra länge.

Har varit sjuk idag men tänker nog gå till skolan imorgon men får se.

Det är bara så himla mycket saker omkring mig just nu... Elevrådet, kören, instrument, klasströjor, prov, betyg, gymnasieval  ja och en massa andra saker. Känner bara att de är för mycket nu, och att få sjukdom ovanpå detta är ju verkligen som grädde på moset. (eller inte)

Men som tur är så har ja ju mina älskade vänner<3 vad skulle man göra om man inte bara kunde ringa och snacka om storken och massa andra knäppa saker. Saknar dig verkligen karin<3

Det har gått ett år nu sedan jag pratade med karin för första gången, vem kunde då ana att det skulle bli en sådan knäpp men underbar  vänskap. Mycket har hänt på ett år och ja tycker väll inte direkt att ja har fått mer ordning på livet, snarare tvärt om. Det bara snurrar i huvudet och ja känner mig sårbar just nu... Sårbar, vilket ord låter ju som om någon kan komma fram med svärdet och döda mig vilken sekund som helst men de är inte riktigt så ja känner. Det ja menar är att ja inte tål någonting just nu. Även den minsta lilla sak kan få mig totalt ur balans.

Förra veckan var med en jobbig  vecka, alltid jobbigt att riva upp gamla sår men ibland är det det bästa att göra för att få dem att läka. Men som någon sa, tiden läker alla sår men ärren bär man alltid med sig och jag tycker själv att det stämmer för det värsta såret har nog läkt men ärret kommer alltid att finnas med mig.

Förstår inte riktigt egentligen varför ja skriver här det är ju ändå inte någon som läser detta men kanske skriver ja bara för att kunna må bättre, för att lätte på trycket i huvudet med alla knäppa tankar. Känner ju inte heller att jag kan skryta om att jag skriver något vettigt eller på något bra sätt heller.

Läste även igenom mitt gamla inlägg.

Ja skolan är inte den samma när ni inte är där... Och den första dagen var ett rent helvete men ja klarar mig. Snart har ju halva nian gått så de har ju gått fort, men känner ändå att ja inte gör mitt bästa i skolan och det gör bara så att ja mår dåligt... Har kanske för höga krav men hur ska ja göra för att inte ställa så höga krav? när jag vet att jag egentligen kan. Det bästa skulle kanske vara att försöka trappa ner på andra saker. Men jag känner mig själv och jag vet att de blir svårt att minska på saker men jag har iallafall sagt att jag ska gå ur styrelsen(ÖKH) nästa år och det känns bara bra.

Nae nu får ja försöka att bli gladare!

Saknar er tjejer<3